Orgelns historia

Orgelns historia går tillbaka till 1860 då Per Larsson Åkerman och Erik Adolf Setterquist byggde en ny orgel på en befintlig västläktare. Den var deras genombrottsverk och blev oerhört omtalad och prisad för sin höga tekniska kvalitet och stora klangskönhet. Vid den stora kyrkorenoveringen 1907–1910 beslöts att västläktaren skulle rivas för att öppna upp det viktiga ljusinsläpp som västfönstret utgör. Orgelns nya plats blev vid korets långsida på en läktare ovanför koromgången. Tekniskt sett var det en helt ny orgel med en ny fasad men piporna övertogs från den gamla orgeln utan några förändringar i orgelns disposition.

Redan vid orgelns besiktning 1910 kom kritiken då besiktningsmännen skrev: Vi kunna dock icke underlåta att i samband härmed framhålla, det Arkitekten i detta fall som i de flesta, när det är fråga om orglarnes placering, tagit väl lite hänsyn till det utrymme, som ett orgelverk af ifrågavarande storlek fordrar. Nu kan måhända häremot invändas, att platsen icke kunnat göras större än den är, och att facaden i arkitektoniskt hänseende icke får flyttas längre ut. Men vi hålla dock före, att praktiska skäl och fördelar härvidlag i främsta rummet hade bort vara de afgörande. Med någon ändring af facadens midtparti hade en vacker och smäcker läktare, som i svag bågform utåt sträckt sig mellan de båda pelarnes ytterkonturer, väl uppfyllt ändamålet att lämna utrymme för klavérbord och kör, utan att derför behöfva vara ful eller komma det arkitektoniska krafvet för när.

Tvärtom hade man då redan nerifrån kyrkan fått en aning om, hvar ett av Dômens vackraste och vigtigaste inventarier är till finnandes, och det något ödsliga tomrummet nedanför själfva orgelfacaden (gallerväggen och bänkplatserna framför denna, spelbordet var då placerat på orgelläktaren) hade då också på lämpligt sätt blifvit fylldt. Man saknar ovillkorligen något der. Man konstaterade vidare att orgeln hade svårt att från sin undanskymda placering klinga ut i rummet och att klangen blev dov och basdominerad.

År 1944 byggdes orgeln om och en del av de gamla stämmorna byttes mot nya och ljusare klanger i barockens anda. Fortfarande var dock orgeln alltför svag och diffus. År 1971 beslöt man att bygga en ny orgel med bevarande av de flesta piporna från 1860. Dessa hade omgestaltats redan 1910 och ytterligare bearbetats 1944. Nu omarbetades de ännu en gång för att kunna infogas i den nya helheten. Orgelns grundläggande problematik var dock fortfarande det trånga orgelhuset som inte tillät en logisk och god uppbyggnad av innerverket.